Vilken betydelse har brandavgränsning för att skydda en byggnad vid en brand?

En av de grundläggande faktorerna i passivt brandskydd är brandavgränsning.

För att begränsa spridningen av eld och rök i en byggnad måste en avgränsning ske d.v.s. en uppdelning av ytan i flera sektioner (brandceller) för att begränsa branden till den yta där branden brutit ut, under den tid som krävs för evakuering.

Hur avgränsar man en byggnad?

För att säkerställa den mest effektiva avgränsningen måste väggar och golv i de olika utrymmena ha en brandklass som motsvarar byggnadsstrukturen.

Det är viktigt att notera att dessa utrymmen är utrustade med och genomkorsade av flera element: dörrar, luckor, skiljeväggar, plast- och metallrör, kablar etc.

All brandsäker tätning runt dessa element måste därför göra det möjligt att återskapa brandklassen för mellanväggen för att ge ett brandmotstånd som motsvarar byggnadsstrukturen.

På detta sätt skapas en effektiv brandavgränsning:

Exempel på brandavgränsning

För att fullt ut förstå nödvändigheten och insatsen av brandavgränsning måste man veta att 57% av de personer som avlidit till följd av brand inte befann sig i ett rum där branden bröt ut. 

Låt oss ta ett konkret exempel. Vi befinner oss i ett rum som är sex meter långt, sex meter brett och sex meter högt. 

En brand bryter ut i ett närliggande rum. Om det finns ett hål av en blyertspennas storlek i skiljeväggen kommer den rök som finns i närliggande rum att fylla vårt rum på rekordtid. Efter endast 3 min och 40 sek kommer röken att vara så tät att man inte längre kan urskilja sina händer, d.v.s. synlighet mindre än 40 cm. 

Flammorna, hettan och röken har en enorm spridning, vilket gör dem svåra att kontrollera. Det är därför den sammanlagda avgränsningsinsatsen, som har till syfte att stoppa deras fortskridande genom anpassade brandbekämpningslösningar som uppfyller föreskrifterna.